Fusing kommer från engelskan fuse och betyder smälta ihop. Det är vad fusing handlar om -kantiga ,hårda men färgglada glas som smälts ihop till mjuka,vackra skapelser.
Redan de gamla egyptierna använde sig av tekniken. Men ända fram till 1970-talet innebar den väsentliga problem, eftersom olikfärgade glas gärna spricker när det svalnar. Det beror på att olika glas vidgar och svalnar olika snabbt. Ny teknik med kompatibla glas som inte spricker när det smälts samman har hjort det möjligt att skapa fantastiska skålar, fat- och inte minst smycken.
För i tiden var det bara glasblåsare som kunde skapa riktigt vackra ting av glas i olika färger.
Fusing ger massor av möjligheter och tycker man om glas så är man fast.Det är en fröjd varje gång man öppnar ugnen.
Det finns två bastekniker i fusing: fullfus och tackfus. Fullfus innebär att ugnsvärmen ligger mellan 815 C och 840 C och att glaset smälter ihop totalt. Den tekniken används främst till skålar och fat. Tackfus innebär att ugnsvärmen är lägre omkring 775 C och att glaset mer klistras ihop och behåller en del av sin kantighet. Den metoden passar utmärkt till smycken.
Tekniken utvecklar av Bullseyes glasfabrik i Portland, Origano i USA på 1970-talet och har nu spritts över världen och blivet alltmer populär.
Grunden är två lager av 3mm tjockt glas;ett basglas samt färgat i de mönster man lägger dem i. Så smälts allt ihop. Det finns ofärgat transparant glas, som kallas basglas opaliserad glas, opak,det vill säga glas med färger som är täckande, transparenta,som är genomskinliga i olika färger samt iriserande glas i guld,silver och läckra färger som har metaliska och pärlskimrande ytor. Det iriserande glaset är fantastiskt till smycken.
Glaset sträva alltid efter att bli 6 mm. Om man använder enbart 3 mm glas vill det krympa, använder man tre stycken 3 mm glasskivor flyter det ut, men med två 3 mm skivor som ger 6 mm är resultatet perfekt. Glaset har gift sig och visar upp en exklusiv,glittrande och fullständigt harmonisk yta.